Snacka om...
Gubben och jag va ute på promenad med Bubbis och Zorro(grannens hund)när vi är på väg hem ser vi vad JAG tror är E med deras valp....så jag ropar jyckens namn och samtidigt ropar jag....va är det för gammal gubbe som är ute och går(till hans husse då).
Personen ifråga stannar och vänder sig om och säger...nu får du allt förklara dig.
Oooppss....det va fel person...mannen som står där med hunden är INTE alls den personen som jag trodde det va.
Nej det här va mannen som den som hade sålt valpen till den som jag egentligen trodde att det va...hmmm.
Jag fick så vackert be om ursäkt för vad jag hade vräkt ur mig,gissa om jag kände mig dum och gissa om Peter skämdes över mig :-( .
Jaja,det är iaf mig i ett nötskal...tala först och sen upptäcka att det blev helt galet :-) .
Jag kanske borde skaffa mig glasögon eller annars behöver jag nog lära mig att hålla käften tills jag är helt säker på vad jag egentligen ser.
Så ett råd till er alla...va säkra på vad eller vem ni häver ur er dumma saker till
Ha ha ha ha ha... Jag dööööööör ha ha ha =D
Hej gumman, DEN var underbar!!!! Skrattar så jag gråter! Där skulle man varit en liten fluga som såg allt.... Nu är jag åter på bloggen! Kram Charly
Det är stor skillnad att gå ut med henne nu, hon går så fint, så fint hihi. Men ibland kommer tassen upp över nosen som att hon försöker ta bort grimman. Vi mötte tom en hund i går kväll och hon sin vana trogen skulle göra ett språng men det blev inget språng, det blev en väldigt fint gående Tuda=). Ha en bra helg du oxå. Kramiz
Hej, visst kan detta anses och tolkas som reklam, men jag önskar att du inte ser det på det sättet. Se det istället som ett sätt för mig att uppmärksamma någonting som är viktigt, någonting folk bör uppmärksamma.
Det handlar om livet, det handlar om hur vändningar kan ske...hur man snabbt kan gå från lycka till olycka. Frågorna är många, svaren är få...hur går man vidare? Läker tiden alla sår?
http://www.metrobloggen.se/offer
Bloggen är mitt klotterplank, den enda fungerande terapin för att ta mig tillbaka till ett ljust (så ljust som möjligt kan bli) liv efter att blivit offer för en våldtäktsman.
En blogg om händer som adrig slutar kännas, tårar som aldrig slutar rinna och minnen som alltid finns kvar.
Finns intresset går det att, via bloglovin, prenumerera på min blogg - vilket verkligen uppskattas och värmer! En ny prenumerant innebär för mig samma som för alla bloggerskor - bloggen uppskattas, har ett syfte och en mening och givetvis "pushar" detta en till att fortsätta skriva, mycket och ofta, och utvecklas.
Jag tackar för din tid, och hoppas att du tar en titt. Ha en fortsatt trevlig dag!
Du går in på info.blogg.se och sen på nytt inlägg. Ja man blir alldeles handfallen när man inte gjort nåt på länge, minnet är inte så långt precis:).Blir ju inte så mycket med bloggen nu när man har fullt upp på farm ville och facebook. Kram
